Elever fick möta Kalmars egen deckarförfattare
Under hösten 2011 har elever i kursen Skrivande på Calmare Internationella Skola läst Andras Pengar skriven av författaren Tomas Arvidsson.
Onsdagen den 16 november besökte författaren CIS för att möta eleverna. Tomas Arvidsson berättade om sin författarroll, besvarade elevernas frågor och tillsammans med eleverna diskuterades boken Andras Pengar.
Besöket var ett mycket uppskattat inslag i kursen som inspirerade till fortsatt eget skrivande. Läs mer om elevernas intryck i Ebbas krönika nedan.
Ett kärt återbesök av en okänd herre
Det var en grå eftermiddag på CIS – Calmare internationella skola – i centrala Kalmar. I Kalmar där böcker från en mycket speciell författare utspelar sig. Där i Kalmar där denne man som vi skulle få träffa om bara en liten stund bor och där vi också går i skolan. Vår lärare Jessica hade gjort fint i klassrummet inför det ärade besöket. Borden har bildat ett fyrkantigt långbord och alla författarens böcker stod uppradade på ett sidobord. Jessica verkade förväntansfull. Det var alla vi elever med. För vi väntade besök av Tomas Arvidsson, författaren till boken Andras pengar som vi precis hade läst och diskuterat runt.
Ingen av oss visste nog riktigt vad vi skulle tro om honom eller hans utseende. Men alla hade nog på något vis ritat upp en bild i sin fantasi om hur han skulle vara och se ut. Min bild löd: Smal gråhårig man med ett starkt skratt. Och det var det. Något mer vågade jag inte fantisera fram, då blir man ofta så besviken. Men när Tomas Arvidsson i en hög person klev in genom dörren till vårt stora ljusa klassrum blev jag så gott som nöjd. Han var lång och smal, fina kläder och gråhårig. Men bäst av allt, han kom in till oss med ett värmande leende.
Han var öppen, undvek inga frågor och hade till och med skrivit frågor själv. Kanske för att han trodde att vi skulle vara sådana tråkiga elever som tittar ner i golvet och önskar att lektionen skulle ta slut. Eller för att han var intresserad. Jag tror på båda. Det är bra att vara förberedd och det var Tomas. Han svarade på frågor som till exempel: ”Har du någon gång funderat på att göra inbrott?” med ett humoristiskt men ändå seriöst svar som: ”Ja, när jag stod på banken en gång...”. Hans ärlighet gjorde honom mer intressant. Han var intressant. Tomas tog in oss som i en värmande kram. Han var den typiske farföräldern. Men till skillnad från min morfar eller farfar så behandlade han oss som jämlika. Vi var inte små barn som inte förstår. Han berättade för oss som att vi skulle förstå och inte som att vi skulle undra och fråga vad han menade. Han accepterade oss.
Innan Tomas var och hälsade på oss på CIS har jag ofta sett författarbesök som tråkiga och stela samtal med en okänd människa som bara vill sälja. Men detta har jag nu ändrat uppfattning om. Han som i och för sig hade varit lärare och vet hur man handskas med elever var ändå naturlig. Som att man hade träffat honom förut. Han kändes som en gammal lärare man hade haft på mellanstadiet. Som ett kärt återbesök med någon som sett en som liten och nu säger: ”Men Gud va stor du har blivit! Hur går det för dig i skolan?”
Tomas pratade om sina böcker med engagemang. Och om sina karaktärer som det vore hans familj eller vänner. Tomas fick mig att vilja läsa hans böcker för att känna likadant. Känna att Svenne var den där kompisen som alltid ställde till det. Känna att man tillhör något som inte är verkligt. Fantisera iväg istället för att alltid leva i denna tråkiga verklighet med tråkiga vardagsproblem. Att verkligen fastna i någonting och inte kunna sluta. Jag har aldrig haft tankarna på att bli författare innan jag träffade Tomas Arvidsson. Har sett yrket författare som ett dåligt yrke med dåligt betalt och svårt att komma till skott. Men efter att ha träffat denne man som pratade från hjärtat och inte såg författarskap som ett yrke utan som ett fritidsintresse så fick jag tanken att författare är dem som kan förmedla och prestera. Att skriva klart en hel bok vid sidan av arbete. Det är imponerande!
Så avslutningsvis vill jag säga. Det kanske inte vore dumt att bli ”fritidsförfattare”. För det är något jag skulle vilja kalla för en samhällshjälte. En som delar med sig av sina tankar. Som får människor att sätta sig ner och slappna av. Ta ett djupt andetag och öppna en bok till nya världar.
Text: Ebba Johanson 23 nov. 2011