Så fort jag sätter foten in i fikarummet känner jag hur blickarna faller på mig. Vem är det? Undrar alla nyfiket. Jag sätter mig med de andra två adepterna och min mentor, Ulf Wickbom, lite avsides i hörnet utav rummet, med sikt ut över alla människor. Jag befinner mig på Barometern för att ta tempen på yrket journalist.

Jag börjar genast titta mig omkring. Människor ramlar in varannan sekund. De flesta siktar på kaffeautomaten. När de går förbi oss känner jag lukten av kaffet osa, och undrar för en stund hur många koppar som förbrukas här på redaktionen varje dag. När alla har slagit sig ner, på mer eller mindre slumpvalda stolar, börjar mötet. Jag hade föreställt mig ett ganska strikt möte med noggrann agenda och handuppräckning. Ordförande ställer en fråga och snart är diskussionerna igång. Efter en minut inser jag hur fel mina hypoteser, liknande ett robotmöte, hade varit. Det var en mycket god stämning i rummet. Mänskligt rakt igenom. Humöret får sig ett uppsving när jag lyssnar på kommentarerna som flyger över rummet som välriktade pilar. Alla åsikter är värderade här inser jag, vare sig du är chefsredaktör eller praktikant. Och jag känner mig genuint glad. Ett sådant här gäng som arbetskamrater vore ju inte helt fel i framtiden!

Efter morgonmötet går vi in i ett rum med ett stort ovalt bord med stolar omkring. Vi slår oss ner och in kommer chefsredaktören för Barometern, Gunilla Sax. Gunilla är en mycket engagerad och trevlig person med mycket att säga. Hon har det där nyfikna i ögonen och är väldigt lyhörd på vad vi har att säga. Vi diskuterar hur Barometern kommer att se ut i framtiden. Kommer dagens papperstidning ersättas av apps på Ipaden? Hur kommer hemsidan att användas? Det är intressanta samtalsämnen och hon är insatt i miljöfrågorna, och säger att dagens tidningar trycks med svanmärkt papper.

När Gunilla har lämnat rummet ersätts stolen av Malin Gustavsson som skriver månadsbilagan i Barometern som heter MERA Kalmar. Det är en ung och glad tjej. Hon är en person jag kan identifiera mig själv med. Jag får intrycket att hon inte är den typiska journalisten, ”all over the place”, utan hon verkar mer tillbaka lutad. Hon berättar med inlevelse om hennes väg hit. Efter studier på Kalmar högskola fick hon ett diplom i journalistik och media vilket ledde till vikariat på olika ställen som TV4 och SVT. Nu jobbar hon på Barometern.

”Alla journalister har från börjar en dröm om att rädda världen, men inser snart att… det går inte!”Malin berättar om sig själv.

Malin skickar sedan ut oss på ett uppdrag i stil med MERA Kalmar. Vi skall utföra en enkel enkät i staden. Vi får trekvart på oss att intervjua fyra personer, med inledningsfrågan ”Var hittar du den bästa latten i Kalmar?”. Ett roligt och lärorikt uppdrag visar det sig.

När vi kommer tillbaka till redaktionen tar vi tillfället i akt att intervjua vår mentor. Ulf vrider sig i stolen, och en rodnad sprider sig i ansiktet. Han medger att han är lite nervös inför grillningen!

Berätta lite om ditt jobb som politisk redaktör!
Jag är min egen chef och kan själv välja vad jag vill skriva om, t.ex. om översvämningar i Afghanistan. Det styrs lite av vad som händer i världen. Jag skriver mina åsikter, men är noga med att inte kränka någon. Sedan oktober har jag hjälp av skribenten Alice Teodorescu i Stockholm. På morgonen har vi telefonmöte eller möte via mail.

Varför just politisk redaktör? 
Först var jag en traditionell reporter, sedan började jag frilansa men längtade snart tillbaka till att jobba på en redaktion. Jag blev förfrågad av Barometern. Jag gillar Kalmar, samt så var det en rolig utmaning att ta detta jobb.

Vad är det roligaste med ditt jobb?
Det roligaste är att komma ut. Från att ha en egen idé, till att prata med människor. Det är lättare att skriva om sådant man har upplevt. Jag försöker att få igång en diskussion. Det är mer en dialog än en predikan jag försöker åstadkomma

Upplever du ditt jobb ensidigt eller stressande?
När det har hänt lite i politiken så blir det ensidigt eftersom det finns lite att skriva om. Leder debatter och har konferenser i dagarna, då kan det kännas stressande. Men jag har fått in en rutin i arbetet, att samla intryck, åsikter sen komma in och skriva ner allt så det går ganska snabbt.

Vilken artikel är du stoltast över?
Jag skrev en gång en parodi om sossarna, då blev vissa förbannade. Gjorde även en liknande grej om alliansen, i samma ton. Satte i sig respekt, mot båda blocken. På det viset är jag oberäknelig. Det var en markering att ”jag är inte rädd”. Jag tror att man måste våga trampa över ibland inom journalistiken.

Har du någonsin känt dig rädd eller hotad efter en provocerande artikel?
En gång fick jag 200 mail på en timme. Jag skrev ett ”brev” till Jimmie Åkesson som utgick från frågan ”hur blir man svensk?”. Det var lite skrämmande, men annars ganska kul. Det var ju inte utav misstag jag skrev det.

Berätta mer om ditt arbete!
Man ska ta sitt jobb på allvar, men inte överskatta sig själv. Jag vågar lita på det jag själv ser. Jag tycker att folk ska få veta, ta del. Jag skriver en hel del om kommunalpolitik. Det är en moderat tidning, men jag lyfte fram socialdemokraterna i en artikel innan valet. Alice är mer partitrogen, vilket ger mig frihet att vingla omkring. Många gamla moderater besvikna, men också många tycker att det är roligt med överraskningar. Jag skriver för läsarna.

Jag har fått andra erbjudanden, t.ex. Informationsdirektör på vattenfall, jag sa ”aldrig i livet!” Jag ser saker från två sidor. Journalistiken är mitt sätt att leva. Jag jobbar antingen jämt eller aldrig. Arbetet slukar all min tid och uppmärksamhet. Men jag ser det som en fördel att ha sin hobby som yrke.

Avslutningsvis, kan du beskriva ditt arbete med tre ord?
Absorberande, ansvarsfullt… jag borde hitta ett till ord på A. Äh, jag säger glädje helt enkelt!

En dag på tog slut alldeles för snabbt. Det var mycket inspirerande att besöka vår mentors arbetsplats på Barometern. Jag insåg att vara journalist kräver mycket reflekterande och agerande. Jorden kommer aldrig sluta rotera och nyheterna kommer aldrig att ta slut. Tempen på yrket journalist är glödhett! När jag kliver ut genom dörren vet jag att jag en dag kommer att återvända som journalist/fotograf!

Text: Josefine Hinsegård
Foton: Johanna Eriksson